Märker man inte att tiden går på annat sätt, märks det på små barn. W växer så det knakar, lär sig saker man behöver för att vistas här i världen. Som att rulla runt, sitta själv, fara fram som ett jehu i gåstolen. Skicklig att manövrera stolen är han också. Snabbt fattade han att man inte kunde köra rakt fram om man ville komma åt åtråvärda saker, som stereo, dvd, tv och annat. Sakta och omsorgsfullt trixar han in långsidan på gåstolen mot det han vill åt. Fixar och trixar lite till så når man det man vill ha! Pratar gör han naturligtvis redan; "da, da, da" med mer eller mindre eftertryck. Ibland ilsket, om folk inte fattar snabbt nog. I topp på hans hitlista ligger "farmors lilla kråka!. Får honom att le lyckligt! Gullebebis är han!
