
Lelle W har flaggat för tänder på gång sedan han var tre månader. Dreglat floder, bitit i allt - ja kort sagt, gjort allt vad som krävs för att få fram lite tandmaterial. Men, men det har dröjt och dröjt lite till. Vad har allt dregel tagit vägen? Vilken nytta har det gjort att bita i folk, saker och fä?
Men nu, för någon vecka sedan exploderade allt! Nästan fyra små vita risgryn samtidigt! Nu är det klipp i bettet! W tar tag i ett finger (aldrig sitt eget!) och biter till. Gör ont, kan jag intyga. Han skrattar lyckligt när offret skriker. Eller också börjar han gråta. Beror på omständigheterna, förmodligen.
Han kan krypa men ålning medels hasning är ett absolut snabbare sätt. Stuva om i lådan, som innehåller DVD-filmer är världens grej! Kräver koncentration och små magiska ramsor, dadada. gllll och sånt.
Solklart världens goaste bebbe!





