Lördag mitt februari och snön vräker ner! Var och agerade stödtrupp hos W igår. Han hade feber, kinkade och hade varken låtit sig själv eller föräldrarna sova på natten. Han var inte i form, log inte så ofta som vanligt och så fort han försökte somna, var det något som gjorde ont. Förmodligen en liten, liten vit tand, som jobbat i månader nu för att ta sig upp här i världen! W tuggar på allt, man får se upp! Världen som W upplever den, dvs liten villa i L, behärskas nu med gåstolen. Farten är inte helt föraktlig, tur att det inte finns några bebispoliser ute och kollar fortkörare!