Första farmors- och farfarspromenaden

I söndags kom den äntligen! Frågan om vi, farfar och farmor, ville gå en promenad med lelle w. Det ville vi! Först pratade vi lite med honom, lelle w gjorde sitt bästa för att skapa en trygghet hos sina farföräldrar. Han log, gjorde ordentliga försök att prata med oss. Blev mest en krängande kroppsrörelse, som för att tala om för oss att allt stod väl till i världen och att promenaden skulle bli en trevlig upplevelse. Väl nere i vagnen kom han på att det var mycket roligare att bli buren. En syn kan jag lova, att se farmor bära lelle w medan farfar körde vagn! Efter ett tag gick han med på att ligga i vagnen och sova. Då kom regnet! Vagnen saknar regnskydd men farfar uppfann ett nytt sätt. Ett gigantiskt golfparaply monterades över vagn och lelle w. I mycket rask takt traskade vi runt i nästan en timme. Vi skulle stolt överlämna honom till hans föräldrar och skryta med att han sovit gott. Precis utanför huset där han bor, kom w på att vagnen stod still och upphävde sin ganska mäktiga stämma. Trots allt - vi var stolta. Vi hade klarat det och är nu redo att gå till världens ände med vagn och paraply, om w så behagar!