Lelle W har flaggat för tänder på gång sedan han var tre månader. Dreglat floder, bitit i allt - ja kort sagt, gjort allt vad som krävs för att få fram lite tandmaterial. Men, men det har dröjt och dröjt lite till. Vad har allt dregel tagit vägen? Vilken nytta har det gjort att bita i folk, saker och fä?

Men nu, för någon vecka sedan exploderade allt! Nästan fyra små vita risgryn samtidigt! Nu är det klipp i bettet! W tar tag i ett finger (aldrig sitt eget!) och biter till. Gör ont, kan jag intyga. Han skrattar lyckligt när offret skriker. Eller också börjar han gråta. Beror på omständigheterna, förmodligen.

Han kan krypa men ålning medels hasning är ett absolut snabbare sätt. Stuva om i lådan, som innehåller DVD-filmer är världens grej! Kräver koncentration och små magiska ramsor, dadada. gllll och sånt.

Solklart världens goaste bebbe!

Lördag mitt februari och snön vräker ner! Var och agerade stödtrupp hos W igår. Han hade feber, kinkade och hade varken låtit sig själv eller föräldrarna sova på natten. Han var inte i form, log inte så ofta som vanligt och så fort han försökte somna, var det något som gjorde ont. Förmodligen en liten, liten vit tand, som jobbat i månader nu för att ta sig upp här i världen! W tuggar på allt, man får se upp! Världen som W upplever den, dvs liten villa i L, behärskas nu med gåstolen. Farten är inte helt föraktlig, tur att det inte finns några bebispoliser ute och kollar fortkörare!

Det går framåt!

Märker man inte att tiden går på annat sätt, märks det på små barn. W växer så det knakar, lär sig saker man behöver för att vistas här i världen. Som att rulla runt, sitta själv, fara fram som ett jehu i gåstolen. Skicklig att manövrera stolen är han också. Snabbt fattade han att man inte kunde köra rakt fram om man ville komma åt åtråvärda saker, som stereo, dvd, tv och annat. Sakta och omsorgsfullt trixar han in långsidan på gåstolen mot det han vill åt. Fixar och trixar lite till så når man det man vill ha! Pratar gör han naturligtvis redan; "da, da, da" med mer eller mindre eftertryck. Ibland ilsket, om folk inte fattar snabbt nog. I topp på hans hitlista ligger "farmors lilla kråka!. Får honom att le lyckligt! Gullebebis är han!